Infångning av koldioxid hjälper Finland att nå sina klimatmål
Den finländska regeringen har identifierat skogs- och energibolagens infångning av träbaserad koldioxid som ett av de viktigaste målen för att minska utsläppen. Kai Mykkänen, miljö- och klimatminister med ansvar för energifrågor i regeringen, besökte Maiju Hirvikallio, som är värd för podcasten ”Kumppanit”, och Eelis Lähdemäki, som gör tekniska och ekonomiska utredningar om möjligheterna till koldioxidinfångning på Fimpec, för att berätta vad det handlar om och vilka möjligheter som koldioxidinfångning erbjuder.
Det här är en sammanfattning av det sjunde avsnittet av Fimpecs podcast ”Kumppanit”. Maiju Hirvikallio, marknads- och kommunikationsdirektör på Fimpec, är värd för podcasten ”Kumppanit”. Man kan lyssna på podcasten på finska på Spotify.
Infångning av biogen koldioxid, eller koldioxid som uppstår när biomassa brinner eller bryts ner, ger Finland en unik möjlighet att minska koldioxidutsläppen och samtidigt skapa nya affärsmöjligheter. Miljö- och klimatminister Kai Mykkänen betonar att den här möjligheten är viktig och exceptionell, eftersom skogsindustrin och bioenergianläggningarna i Finland använder mycket trä.
”Det ger oss en fantastisk möjlighet att bli ett land som tar upp mer koldioxid än det släpper ut i atmosfären. Det finns en stor potential att minska utsläppen och till exempel kombinera infångad koldioxid med vätgas som producerats med grön el för att producera olika produkter, som syntetisk cement, olika byggmaterial och till och med syntetiska bränslen”, konstaterar han.
Biogen koldioxid är särskilt värdefull eftersom träd tar upp koldioxid från atmosfären när de växer. När ved eldas släpps koldioxid ut i luften. Om den fångas in och lagras skapar den ett så kallat negativt utsläpp eller en teknisk kolsänka. Att fånga in fossilt kol minskar å andra sidan bara utsläppen utan att skapa negativa utsläpp.
Infångning av koldioxid är ett viktigt komplement för att minska klimatutsläppen
I regeringens planer kommer biogen koldioxidinfångning att spela en viktig roll för att nå klimatmålen. Mykkänen konstaterar att regeringen har åtagit sig att se till att Finland gör allt som krävs för att uppnå målet att göra vårt land klimatneutralt i mitten av 2030-talet.
”Vi är på god väg att minska utsläppen från industri, bostäder, transporter och jordbruk. I slutet av det här decenniet kommer utsläppen att vara cirka 60 procent mindre än i början av 2000-talet, och utsläppen kommer att minska ännu snabbare än väntat när industrin och energiproduktionen överger förbränning.”
”Samtidigt står vi inför utmaningar eftersom nya beräkningar ständigt undergräver uppskattningen av våra skogars och markens kolsänkor. Vi kan inte utgå från att vi exempelvis kommer att begränsa den ekonomiska användningen av trä avsevärt, eftersom det skulle vara mycket svårt med tanke på egendom, sysselsättning och en balanserad utveckling i Finland”, förklarar han.
I den här ekvationen är infångning av koldioxid ett viktigt komplement. Det behövs i stor skala inom industrin och energiproduktionen.
”Regeringens mest radikala klimatpolitik är att den ska införa åtgärder för att se till att koldioxidutsläppen från de största punktkällorna inom industrin och energiproduktionen ska upphöra i mitten av 2030-talet. I praktiken innebär det att man under de kommande 12 åren måste hitta sätt att plugga igen skorstenar i stora anläggningar”, säger Mykkänen.
Målen fokuserar specifikt på infångning av biogen koldioxid. Mykkänen anser att den här betoningen på sätt och vis är självklar. Det här beror på att användningen av fossila bränslen i el- och värmeproduktionen samt i industriella processer snabbt minskar i Finland under de kommande tio åren.
”Vår elproduktion är redan till cirka 95 procent fossilfri, fjärrvärmeproduktionen går allt mer bort från fossila bränslen och industrin strävar också efter att upphöra med användningen av fossila bränslen. Vi kommer med andra ord inte att använda så mycket fossila bränslen under det kommande decenniet, men det kommer att ske en betydande förbränning av biprodukter i skogsindustrin och bioenergiproduktion. Det kan fångas in och utnyttjas och därmed räknas som negativa utsläpp.”
Statliga åtgärder ger ett lyft för utvecklingen
Mykkänen berättar att regeringen är beredd att hjälpa till att sätta igång en utveckling som anses vara avgörande. På längre sikt måste den dock vara marknadsbaserad.
”Vi sparar in på nästan allt, men koldioxidinfågning är en av få saker vi investerar i. Vi har avsatt tillgångar för att lansera en auktion för negativa utsläpp eller en liknande kostnadseffektiv mekanism för att stödja de första projekten. De här kan också finansieras genom EU:s återhämtningspaket, REPowerEU, och stora investeringsbidrag för demonstrationsprojekt för ny energiteknik.”
”Samtidigt betonar jag att det inte betyder att staten köper negativa utsläpp, utan det måste finnas ett marknadsincitament för att stödja utvecklingen. På så sätt skapas produktvärde för biogena utsläpp genom att kompensera för minskningen av utsläppsrätter eller de mycket höga utsläppskostnaderna inom bördelningssektorn.
Han fortsätter med att säga att koldioxidinfångning kan bli en del av den sociala acceptansen, särskilt för skogsindustrin och bioenergikraftverk.
”Då skulle skogsindustrin, som ofta ses som en aktör som minskar kolsänkor för mycket, vara den sektor som säger att vi kan göra den nordiska balansräkningen kolnegativ genom att fånga in koldioxid som annars skulle sönderfalla och återgå till atmosfären och sedan cirkulera till skogen. På så sätt blir det också en fråga om konkurrenskraft.”
Enligt Mykkänen är den andra sidan av myntet att koldioxidinfångning kan skapa lösningar som kan replikeras tekniskt i länder där det är en utmaning att fånga in fossil koldioxid. Det här öppnar upp stora marknader i Kina och Indien för en överskådlig framtid.
Forskning, produktutveckling och reglering
Mykkänen konstaterar vidare att för att nå målen med koldioxidinsamling krävs att tekniken blir billigare och att applikationer produktiseras. Reglering spelar också en roll i utvecklingen.
”Det kan ha betydelse om till exempel den reviderade bygglagen successivt inför en minskande gräns för en byggnads livscykels koldioxidavtryck. Det här skapar efterfrågan på byggmaterial baserade på återvunnen koldioxid. Samma sak gäller på bränslesidan. Å andra sidan, om det är tydligt att det skulle vara socialt förnuftigt och tillräckligt förmånligt att fånga in koldioxid i stor utsträckning i anläggningar av en viss storlek, måste vi överväga om vi behöver reglering som uppmuntrar till det här med tillräckligt långa övergångsperioder”, bedömer han.
I det här sammanhanget lyfter Eelis Lähdemäki från Fimpec fram en förhoppning om att regleringen ska vara tillräckligt enkel för aktörerna. Mykkänen instämmer i den här förhoppningen.
”Regleringen måste vara enkel. Samtidigt hoppas jag att den kommer att vara så teknikneutral som möjligt. Vi måste undvika att lyfta fram oväsentligheter och de misstag som har begåtts, till exempel i regleringen av vätgas”.
Mykkänen fortsätter att utveckling också möjliggörs genom att investera i forskning och produktutveckling. Han påminner om att 2024 kommer regeringen att anslå cirka 300 miljoner euro mer för det här ändamålet än 2023, och i slutet av valperioden kommer den totala summan att öka med över en miljard euro.
”När utgångspunkten är att företagen avsätter två euro för varje euro som investeras av samhället, talar vi om ett årligt tillskottsflöde på tre miljarder euro för produktutveckling och forskning. Det här borde leda till innovationer och kommer förmodligen att göra det. En större utmaning är hur vi kan se till att Finland har goda förutsättningar för kommersialiseringsfasen och pilotprojekt på ett lämpligt sätt vid den här tidpunkten.”
Nu är det dags för djärva lösningar
Avslutningsvis konstaterar Mykkänen att det som behövs nu är ett beslutsamt och lämpligt mod, inte misströstan.
”Det är enkelt för mig att hitta fem anledningar till att saker och ting kan gå fel. Man måste självklart man vara medveten om riskerna och ta hänsyn till dem, men om man vill lägga framtidens byggstenar måste vi vanligtvis våga ta djärva steg.”
”Det kommer budskap från många håll att det inte görs tillräckligt för att bromsa klimatförändringarna. Jag delar oron över klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald, men förtvivlan över att vi är på väg mot en återvändsgränd är enligt min mening oproportionerlig. Vi har utmaningar, och det skulle vara bättre om saker och ting gjordes snabbare än långsammare, för det är dyrt att åtgärda saker i efterhand. Jag tror dock att mänskligheten är påhittig och att det här skeppet kommer att vända.”
Podcastsidan ”Kumppanit” (på finska)
