Arbetat utomlands i över tio år
Stora byggprojekt har tagit Sami Kaskela till olika ställen i världen sedan han utexaminerades som byggingenjör. Han säger att han åtminstone har lärt att anpassa sig och uthärda osäkerhet.
Sami Kaskela är en av de första anställda som anställdes på Fimpec. Han kom till företaget strax efter att det grundades.
”Marko Mäkimartti kontaktade mig i slutet av 2010 och frågade om jag var intresserad av att börja arbeta på Fimpec. Jag kände honom och Pekka Salomaa sedan tidigare, eftersom vi samtidigt hade arbetat i massafabriksprojektet i Fray Bentos i Uruguay i mitten av 2000-talet. Jag beslutade mig för att svara ja och på den vägen är jag fortfarande”, berättar Kaskela.
Kaskelas första uppdrag på Fimpec var i massafabriksprojektet i Montes del Platas i Uruguay där han arbetade under titeln områdesövervakare. Efter projektet återvände Kaskela till Finland i början av 2014 och arbetade därefter bland annat som projektingenjör i Riikinvoimas ekokraftverksprojekt i Leppävirta, som anskaffningsingenjör i expansionen av Kemiras kloratfabrik i Joutseno, som projektdirektör i saneringen av Arkadiagatan 23 i Helsingfors samt i projektutvecklingsuppgifter.
Kaskela blev beviljad byggherrekompetensen RAP år 2016. År 2017 åkte han på nytt till Uruguay som landsdirektör för Fimpec Uruguay S.A, som etablerats där, och för att arbeta som projektchef i hamnterminalsprojektet som var kopplat till UPM:s massafabriksprojekt i Paso de los Toros. Sommaren 2019 var det åter dags att flytta till Finland för att arbeta i Fimpecs industrirelaterade projekt.
”Jag har fått vara med i varierande, intressant och sinsemellan olika projekt samt fått arbeta med olika människor”, sammanfattar Kaskela sin arbetskarriär fram till nu.
Mycket har lockats utomlands
Massafabriksprojekten i Uruguay är bara en del av den arbetserfarenhet som Kaskela skaffat sig utomlands. Kaskela utexaminerades 2002 som byggteknikingenjör (YH) och han redan innan han började på Fimpec vara med i flera stora finska bygg- och teknikföretags projekt i Uruguay, Indien, Karibien och västra Afrika.
Han räknar att han tillbringat cirka elva år utomlands efter sin examen. Det har dock inte varit något självändamål eller mål att arbeta utomlands. Han har bara erbjudits fina möjligheter och varit beredd att ta dem.
”Det finns många aspekter. Oftast har det rört sig om stora projekt med sin egen, intressanta dynamik, som intresserar mig. Visserligen ger arbete utomlands också en möjlighet att bekanta sig med olika kulturer och arbetsmiljöer.”
Man måste kunna anpassa sig
Enligt Kaskela är arbete arbete oavsett i vilket land eller i vilken världsdel man befinner sig. När man rör sig mellan olika kulturer stöter man emellertid på skillnader vilket ställer sina egna krav. Han betonar vikten av att kunna anpassa sig och uthärda osäkerhet.
”Varje land har sin egen sed, som det lönar sig att anpassa sig till. Byggmetoderna och arbetssätten kan avvika från det vi vant oss med i Finland, men de kan ändå ge ett likadant och bra slutresultat. Man måste acceptera att det inte finns ett enda rätt sätt. Man ska inte underskatta kulturella skillnader om man vill driva igenom något.”
Uruguay, Kaskelas senaste utstationering utomlands, beskriver han som ett lugnt och stabilt land. Det var enklare att arbeta där tack vare de språkkunskaper i franska Kaskela skaffat sig under årens lopp samt förståelsen för den omgivande kulturen.
”Språkkunskaper gör det enklare att uträtta ärenden såväl i arbetet som på fritiden. De hjälper en också att förstå och komma med i den lokala kulturen, vilket är viktigt för trivseln”, säger han.
Viktigt med givande arbete
Före Fimpec han Kaskela vara anställd på två stora finska företag. Han konstaterar att de också var bra arbetsgivare men att Fimpec har särskilda styrkor – inte bara de intressanta arbetsuppgifterna.
”Jag tycker det är givande att arbeta i ett litet och smidigt företag. Man kan diskutera direkt med cheferna och ärenden hanteras mer personligt än vad som är möjligt i stora koncerner. Vi har alltid lyckats lösa alla frågor.”
