Kvinna med många resor under bältet njuter av att få arbeta hemifrån
Ingenjören (HYH) Tiina Vanhanarkaus har arbetat i byggprojekt på olika håll i Finland i tjugo år. Därför värdesätter hon det att hon kan komma hem från jobbet varje dag.
Tiina Vanhanarkaus från Kittilä utexaminerades som byggteknikingenjör i Rovaniemi år 2002. Därefter har arbetet som byggplatsingenjör och projektchef tagit henne till olika ställen i Finland. I arbetshistoriken finns det många kända projekt som anställd hos byggbranschens stora företag. Resande i arbetet är alltså något som blivit vardagsmat för Vanhanarkaus.
I februari 2018 förändrades situationen när hon tog anställning hos Fimpec vid Agnico Eagles guldgruva i Kittilä. Vanhanarkaus som bor på Levi säger att jobbet var en fullträff på flera sätt.
”Projektchefsjobbet i gruvan är precis ett sådant jobb som intresserar mig och som jag är utbildad till och har erfarenhet av. Å andra sidan är det en verklig lyckospark att en person som är född i Lappland och som trivs här hittar arbete precis i hemknutarna. För det tredje är Fimpec dessutom ett sådant företag som jag ville jobba på.”
Inga problem med att arbeta under marken
På gruvan i Kittilä var Vanhanarkaus först projektchef i centralpumpstationsprojektet där Fimpec hade ansvaret för att konsultera projektledningen och övervaka byggarbetena. No fortsätter jobbet i projektet Päätaso 900, som en är viktig del av expansionsinvesteringen i gruvan. Ansvaret är det samma som i centralpumpstationsprojektet.
Numret 900 i projektnamnet anger på vilket djup arbetet sker. För Vanhanarkaus är det här inte ett problem.
”Arbete under marken lämpar sig inte för alla, men mig stör det inte. Förhållandena är naturligtvis unika och till exempel det begränsade utrymmet, fukten och de logistiska utmaningarna gör att arbetet avviker från arbete ovan jord. Den krävande nya verksamhetsmiljön betyder att man måste lära sig nytt och att den egna kompetensen utvecklas, vilket jag tycker att är viktigt i arbetet.”
Projekten har fört henne runt om i Finland
Vikten av att kontinuerligt utveckla sig är en sak som Vanhanarkaus vill lyfta fram. Hon säger att den praktiska erfarenhet hon skaffat sig under årens lopp i olika projekt ger henne en bra grund för att sköta även de nuvarande uppgifterna. Å andra sidan har Vanhanarkaus aktivt utvecklat sig själv bland annat genom att ta ingenjörsexamen (HYH) från Lapplands yrkeshögskola år 2017.
En mångsidig arbetserfarenhet har betytt arbetsuppgifter runt om i Finland. Vanhanarkaus räknar ut att över tio år har gått i arbetets tecken i huvudstadsregionen och annanstans i Södra Finland, även om det ibland har funnits projekt i hemtrakten, till exempel byggandet av Hotell Levi Panorama och på gruvarbetsplatser i norr.
”Projekten runt om i Finland har varit intressanta, lärorika och belönande, men nu känns det mycket skönt att få jobba hemifrån. Det blir mer tid över för hobbyer och de sociala relationerna. När man är på resa börjar livet mycket lätt kretsa kring arbetet”, säger hon.
Ett tecken på att Vanhanarkaus verkligen har mångsidig erfarenhet är det att gruvan som arbetsmiljö inte är något nytt för henne. Redan i början av årtiondet arbetade hon på samma gruva i Kittilä.
”Så jag visste vad jag skulle vänta mig. Likaså var många människor bekanta sedan några år tillbaka”, berättar hon.
Leende till jobbet varje morgon
Fimpec har som bolag blivit bekant för Vanhanarkaus i några tidigare projekt. Första gången möttes vägarna på Metsä Groups bioproduktfabrik i Äänekoski och mer ingående i Björneborg.
”Det som lockade mig till Fimpec var att företaget har en lämplig storlek och det strävar framåt. Det kändes som att det nu var dags att följa med.”
Vanhanarkaus anser att hon fattade rätt beslut. Arbetet och arbetsgivaren har motsvarat hennes förväntningar.
”Jag åker leende till jobbet varje morgon. Jag skulle inte byta bort en enda dag.”
Hon är belåten över de intressanta uppgifterna och möjligheten att jobba hemifrån, men också över Fimpec som arbetsgemenskap.
”Naturligtvis är situationen såtillvida annorlunda jämfört med en vanlig arbetsplats att Fimpecs övriga anställda befinner sig på minst hundratals kilometers avstånd, eftersom bolagets verksamhetsställen är i Jyväskylä och Helsingfors och personalen dessutom jobbar i projekt runt om i världen.”
”Jag har ändå hela tiden en känsla av att man bryr sig om och stöder personalen vid behov. Jag håller till exempel regelbundet kontakten med min chef Jarno Rannikko och han brukar ofta besöka Kittilä. Det som karakteriserar arbetsuppgifterna är att Fimpec har samlat en massa expertis och kompetenta personer, så det krävs ganska mycket för att man ska råka ut för sådana utmaningar eller problem som ingen kollega skulle ha praktisk erfarenhet av.”
Vanhanarkaus beskriver ur en anställds perspektiv Fimpec som ett företag som står på en sund grund. Organisationen är låg, klimatet är avkopplat och som en detalj lyfter hon fram att företagets hela ledning deltar i projekten.
”Detta ses som vardagsinsikter och ger för sin del en samhörighetskänsla.”
